Regnet föll fortfarande utanför fönstret. Hon var säker på att hon lämnade våta fotavtryck på parkettgolvet. Där borta i horisonten låg Karlstad. En sömnig mellanstor stad. Löfbergs Lila syntes från fönstret. Det var ett hopplöst läge, hur hade hon kunnat vara så dum att hon bosatt sig så nära arenan. Människor färdades fram och tillbaka i karavaner i tid och otid. Bostadsföreningen försökte påverka kommunen att lägga om vägarna, sätta upp farthinder med mera. Naturligtvis var det förgäves. Färjestad var kommunens stolthet. På något märkligt sätt så lyckades de alltid ta sig till slutspel. Något som hon tyst förbannade inom sig. Då hon passerade halen fick hon syn på sig själv i spegeln. Nu var hon tacksam för att hon valt kort hår. Kvinnan i spegeln såg ut som en dränkt katt. Vad gjorde en doktorand i denna guds förgätna håla? Stadsvetenskap var svaret.

Partitidningen låg och skräpade på golvet tillsammans med räkningarna. Hon böjde sig ner och tog upp dem och lade dem på köksbänken. Huttrande bryggde hon en kopp kaffe. I väntan på kaffet såg hon ut genom köksfönstret, regn och en stor Arena. Ilsket drog hon ner persiennerna. Ett plingade ljud hördes från sovrummet där hon hade ett skrivbord och datorn stående. Portföljen var fylld med pm som eleverna från b-kursen lämnat in. Ämnet handlade om Stadsministerns agerande i frågan om riksbankens agerande. Fick stadsministern göra sådana uttalanden, eller skulle han tyst se på. Det fanns inga rätt eller fel, det var argumenten som var det viktiga hade hon påpekat. Det skulle ta henne dagar att gå igenom allt. Otåligt kastade hon en blick mot kaffebryggaren.

Hastigt gick hon in i badrummet. Hon började att tappa upp ett bad. Bestämt tog hon tag i flaskan med badskum. Hon hällde i rikligt med skum i badet. Kvinnan blev stående en stund i det kalkade badrummet. I badrumsskåpet fick hon syn på asken med p-piler. Varför åt hon dem? De var till för att lindra smärtorna vid mens intalade hon sig själv. Det skulle dämpa pms. Det var nästan skrattretande. Det som hon behövde hade hon bara skydd emot, men hon fick inget av den varan. Varför? Berodde det på henne? Berodde det på hennes arbete? Det var inte svårt att få sex, men det var svårt att hitta någon som man ville dela det med. I papperskorgen låg det en plasthandske som var nedkletad med mörk färg. P-piller och hårtoning, ensamhet och för mycket jobb, var det den hon blivit?

Popmusiken skvalade i vardagsrummet. Ilsket stängde hon av den och satte på en skiva med Peter Le Marc. Hon hade blivit så gammal att hon slutat att uppskatta musiken på radion och spelade hellre skivor som hon köpt för flera år sedan. Desto äldre skivor, desto bättre. En höjdarkväll var en kväll då de visade Pretty Women eller Dirty Dancing. Då blev hon varm och då kände hon en längtan efter något som inte längre tycktes finnas. Tyst tog hon koppen och på väg in till badet skruvade hon upp volymen. Hon började att klä av sig. När hon tog tag i den våta blusen som höll på att torka mot hennes hud påmindes hon om regnet och väntan på bussen vid torget. Bilderna kom tillbaka. Han hade kommit från domkyrkan. Hans hår började att tunnas ur och kavajen var beige. Regnet var obarmhärtigt och han såg ut som en dränkt katt. Han var inte speciellt snygg, men han väckte något hos henne. Genom den våta skjortan kunde hon skymta hans bröst. Fast att hon kunde se hur frusen han var, var hon säker på att hans bröst var varmt. Det mörka håret på bröstet fick henne att se honom som en man, inte som en av de många som väntade på bussen. På avstånd gick det några utslagna, det var en dyster stadsbild.

Blusen föll av henne och hon tog av sig byxorna och lade dem över handduksvärmaren. De hade klibbat mot benen. Förfärat upptäckte hon hur kall hennes hud var. Hur kunde hon springa runt i lägenheten i en evighet utan att ta av sig dem. En ilska över sin egen tankspriddhet fick henne att förbanna sig själv. Risken för urinvägsinfektion var ju uppenbar. Tankarna på honom kom tillbaka. Hon undrade vad han gjorde nu? Hämtade han barn vid dagis? Träffade han sina vänner, de kanske skulle gå på kvällens match i Löfbergs Lila, eller var han hemma hos sin vackra kvinna. Någon kanske tog hand om henne.

Varför var hon tvungen att se på män som hundar eller katter. Hjälplösa djur, som behövde vårdas och som behövde mycket kärlek och god mat. Det var en förlegad attityd, rena rama kvinnofällan. Men ändå så fanns den längtan. Hon ville ta hand om honom, hon ville finnas till för honom. Men det var politiskt inkorrekt. Bekymrat granskade hon sina bröst i spegeln. Det såg ut som om de började att hänga. Det blev nästan som en mani. När hon satt och tänkte för länge så började hon kritiskt granska sig själv. Ibland hade hon slitit av sig kläderna och granskat sin kropp tills hon kom underfund med vad sjukligt hennes beteende var. Ändå så stod hon där igen någon dag senare. Men vem skulle annars bedöma hennes kropp? Det fanns ju ingen annan. Inte trodde hon att rynkorna skulle komma så snabbt, inte trodde hon att håret skulle gråna, och inte trodde hon att den biologiska klockan skulle ticka så fort. Hon hade inte längre hela livet på sig. Men mest av allt så längtade hon efter närhet och et par sköna stunder med härligt sex. Hon var en modern kvinna och hon hade rätt att tänka så, hon hade rätt att säga så. Varför inte? Ändå var det så svårt. Det var politiskt korrekt att säga det rakt ut ”jag vill ha sex, jag vill älska, jag vill knulla”. Ändå fanns det ett motstånd till det.

Hon önskade att han fanns där. Den mannen som hon set vid bussen. Då kunde han smeka hennes kropp och säga vad han tyckte om hennes kropp. Naturligtvis skulle hon vara lite orolig för att han inte skulle gilla dem, och naturligtvis skulle hon ha svårt att tro på honom om han gav henne komplimanger. Men hon skulle hoppas att det var sant. Det var något med kostymnissar med hår på bröstet. Det var så oväntat, och det gav ett hopp om andra överraskningar. Han kanske var poet eller han kanske var expert på mat. Alla människor har något som de är bra på. En mans hår på bröstet under den perfekt strukna skjortan påminner en om det.

Hon ryggade till då hon körde ner foten i vattnet. Det var mycket varmare än vad hon hade trott. Hur kommer det sig att man aldrig lär sig att det alltid blir för varmt. Det borde hon doktorera i, konsten att tappa upp ett bad. På badkarskanten låg rakhyveln. Tveksamt drog hon med handen längs med benen och hon lät ett finger följa bikinilinjen. Skulle hon raka bort resten av hennes könshår? Hon hade funderat på det. Hon hade läst i Amelia att det var okej att frisera sitt könshår. Men hon var osäker på vad männen tyckte om. Hon skulle nog känna sig lite porrig, men samtidigt var hon lite nyfiken. Det var ju viktigt vad männen tyckte. Men varför skulle hon inte få känna sig lite porrig, kunde hon inte åtminstone unna sig själv det, även om inte en man hann se henne förrän håret hade vuxit ut. Tankarna gick åter till mannen. Skulle han gillat det?

Vad skulle han säga om han såg henne rakad. Då skulle han se hela hennes kön. Vad skulle han kalla det? Han skulle säkert inte säga så mycket alls i början. Men om de fortsatte att träffa varandra, vad skulle han då säga. Vad skulle han kalla hennes kön? Vagina, vulva, mus, fitta? Vad skulle hon föredra? Vad kallade hon sitt eget kön, och vad skulle hon kalla hans. Hon försökte minas senast hon hade haft sex. Då hade hon kallat mannens lem för ”han”. Hon hade sagt ” han är så skön att känna”. Skulle en man kalla hennes kön för ”hon”. Tyst för sig själv smakade hon på ordet ”hon”. Om och om igen upprepade hon det. Vad skulle han tycka om ”hon”? Vad skulle hon tycka om ”Han”. Hon blev lite full i skratt och konstaterade att just nu skulle ”han ”också vara väldigt välkommen.

Vad skulle han se hos henne? Vad skulle han älska hos henne? Var det hennes rumpa? Den var inte så fast som för tio år sedan. Brösten hängde, och hon hade antydningar till rynkor. Hennes kön, skulle han kunna älska det? Eller skulle det bara vara en del av det hela. Det var dit ”han” skulle. Mannen skulle tycka det var skönt att vara inne i henne, men skulle han gilla hennes kön. Skulle hon våga be honom om allt det som hon önskade. Hon drog med tvättsvampen över magen. Skulle hon våga be honom att kyssa henne på det sättet. Fanns modet som krävdes för att kunna slappna av då han såg henne ligga där. Hon önskade inget hellre än att han skulle gilla henne. Hon visste precis vad hon skulle vilja göra med honom. De våta kläderna skulle hon ta av honom, sen skulle hon krama honom,. Försiktigt skulle hon låta sina händer utforska hans nakna kropp. Det skulle vara en njutning. Spänningen och nyfikenheten skulle blandas. Tappert skulle hon kämpa emot lusten att ta med honom in i sängen och låta ”han” komma in i ”hon”. Men det skulle också vara skönt. Känna en kropp mot hennes, en kropp i hennes. Omsluten av hans kropp skulle hon ta emot ”han”. Det behövde inte ens bli en orgasm. Det skulle vara så skönt att få känna känslan av att någon älskade med henne.

Undra om han skulle hitta de känsliga ställena. Hennes hals, hennes nacke och så baksidan av hennes lår. Skulle han veta var han skulle kyssa henne? Vad skulle hon svara om han frågade henne? Vore det egoistiskt om hon bad honom göra allt det där som hon drömt om. Undra om det vore påfluget om hon frågade honom vad han skulle gilla. Sanningen är den att hon inte vet vad män gillar. Visst kan hon gissa, men hon vet inte med säkerhet. Det fanns inget som hon inte visste om samhällsekonomi, hon var tvärsäker på att hon visste hur reproräntan skulle påverka de nationella ekonomin i ett internationellt perspektiv. Veckans affärer kunde hon innan och utan, och hon visste vad SVD´s ledare egentligen stod för. Men hon hade inte en aning om vad en man gillade. Vad visste hon om mäns tysta hemligheter? Det var frågor som hade väckts inom henne och hon hade försökt att ta reda på det. Den ena natten efter den andra hade hon suttit framför dator och använt påhittade namn och pratat med främmande män. Men det hade inte gjort henne säkrare. Hon hade surfat in på olika ställen som hon hoppades att ingen skulle få reda på. Rädslan fanns där hela tiden, tänk om någon av hennes studenter såg henne, undra vad de skulle tänka. Vad tänkte de om henne nu? Men vad gillade män. Hur skulle han uppleva det om hon smekte hans skinkor. Skulle han tro att hon fått för sig att han var bög? Hon kände en sådan längtan efter mäns rumpor, men vågade aldrig ta för sig. De kanske skulle bli förolämpade. Ibland fantiserade hon om hur hon hade en man i sängen och hon låg och smekte honom. Det hände inget annat just då, de bara låg där och smekte varandra. Det var en fantasi som hon gillade.

Om han låg här i badet med henne, då skulle hon vilja tvåla in honom. Hon skulle ta tvättsvampen och dra det över det hårbeklädda bröstet. Tyst skulle hon tvätta honom. Det tilltalade henne. Då fick hon vårda honom. Inte ett ord skulle sägas. Det skulle bara ske. Det skulle vara som om de kunde läsa varandras tankar. Det skulle vara väldigt skönt. Kropparna skulle få tala. Kropparna skulle ge signaler som de tolkade och följde. Antagligen skulle hon krypa närmare honom och han skulle lägga sin arm runt henne. Deras kyssar skulle vara våta. En känsla spred sig inom henne. Hon sjönk sakta tillbaka ner i badet. Vattnet slog mot hennes bröst. En känsla av värme trängde sig på. En ångande värme. Plötsligt blev hon medveten om var hon hade sina händer. Lite förvånat rörde hon på finrarna för att bekräfta det hon såg. Leende för sig lät hon händerna vara kvar, de fick röra sig som de ville, bara hon fick behålla tankarna. Det var tankarna hon ville ha, fingrarna fick göra som de ville. Och hae hon tur kanske fingrarna och tankarna möttes igen .