oh du
vita
ansikte


vilken tänder
lågorna
i eldcirkeln
runt mig




du såg mina händer
sträckta in i himlarna




dina händer leder mig in

naken
blottad




ådernätet
är

scarabeernas
vandringar



ur min huds upplyfta




trenne vita fjädrar
lade du på mitt bröst

i var och en
viskade
du

orden






älskade
du kom till mig
i den stunden

vindarna lade sig stilla




ömt
lade du din hand
till min kind


jag förmådde ej se



dina ögon viskade
allt är väl


innan du drog
bort


min viskning
ekar tom



du kom för att stanna


jag sköljde dina ögon med mig



skyndsamt
drog du bort