Ledningsgrupp

Vi sitter samlade

Väntar på dig som
skall handleda oss i kommunikation

Du kommer in i rummet

Din närvaro är stark

Du frågar oss en och en
hur vi ser på vår ledningsfunktion

När jag pratat klart frågar du
hur mår du

Du mår inte bra

Mitt svar

Jag är mitt inne
i en separation
som jag inte vill

Det var inget
svar på min fråga
Jag frågar hur du mår

Din blick släpper inte min

Du väntar, säger
åt de andra i rummet att vänta

Du läser ända in i min själ

Så kommer gråten och
du säger
tala om vad du känner

Bilden står klar
och jag säger

Jag känner mig som
en spegel, som
ramlat i golvet
och krossats i tusen bitar

Jag vet inte vem jag är

Jag får olika bilder
av alla omkring mig

Elak, stark, klampar på andra.
Omtänksam, ärlig, ljuger,
tänker på andra, tänker bara
på mig själv, tänker aldrig på
mig själv etc

Hur skall jag någonsin
kunna laga spegeln igen

Du låter mig gråta

Så säger du:
Se mig i ögonen
och säger till mig att andas

Jag andas och ser
in i din blick

Du ser mig djupt i ögonen
och säger

Nu skall du byta fokus

Du har av någon anledning
under många år
gjort dig till en väktare

Det har tagit all din kraft

För du är ingen väktare, du
är en artist
som måste få vara fri i tanken

Nu är du fri och måste
börja din vandring,
tillbaka till livet

Många gånger sedan
har dina ord hjälpt mig
att byta fokus

När jag villrådigt stått
på livets tomma station

Vad väntar jag på

Vart är jag på väg

Orkar jag leva igen

Paniken och ångesten
invaderat min själ

Byt fokus

Räddningen var
att du lärde mig tänka

”Palsternacka”, när det
var som värst

Uttala det sakta och låt och
tankarna fara sin kos

Landa i livet

Vad är du rädd för

Vad kan hända

Vad skall du göra

Visst vill jag leva

Det har hjälpt mig och
fått mig att överleva

Att se styrkan hos mig själv

Styrkan som finns där
på gott och ont

Den kan både hjälpa
och stjälpa mig

Jag måste lära mig
använda den rätt

Tack för att du bröt igenom
det pansar jag skapat
för att överleva

Att du tvingade mig
att möta min egen smärta

Långsamt trevar
jag mig fram

Ibland stående på
den öde stationen

Väntande på vad
livet skall föra
i min väg

Mitt eget sällskap
är gott nog när
jag väntar

Jag är jag
med både mörker och ljus
och så skall det vara

Ingen behöver vara perfekt

Ingen annan skall
säga vem jag är och
vad jag behöver igen

Jag måste själv hitta
mina behov och
vandra ut i livet igen

Jag har startat min vandring
tillbaka till livet

© Eva Langrath november 2007