Ibland skulle det vara bättre om vi fann lite mer av det där som så förargligt kommer fram. Du vet en kjol som hänger snett, en trasig socka, en fläck av en barnahand.

Vi är ju egentligen lika sårbara vi alla, bara någon som vågar säga som det är. Idag mår jag pyton och hann inte riktigt med, håret är smutsigt och strumporna med, men vad gör väl det?

Alla, jag lovar alla, har ett kors att bära. För en del är korset så nära att de har svårt att inte besvära sig över det, andra har det mer på distans men någonstans där inne finns det och klämmer och gör ont som att dra i ett djurs svans.

Vår tid är så hård nu och så knapp. Ibland känns det som att det är bekvämast så då behöver man inte få folk som klagar och beklagar. Alla springer runt  i sina hagar till kvällen då det äntligen är rast för att skynda hem i rask takt. De som inte har en hage att springa i får sitta på kall trottoar.