med bara händer
bygger jag templet


denna gång
är taket en droppe
regn



bärande
grundens
öppnade mening



så är denna droppe


huset vilket föll samman
i det stormen lyfte taket
i det stormen rev ned väggar
i det stormen lyfte fönstren


in i tända stjärneldar
vilka väckte
grunden
stenarnas knoppar


ur dvalan jag lade dem
inom



denna droppe
är mitt tempel


öppnade är de dolda


jag tände dem
lyfte dessas bojor



kan jag förlåta mig
det jag tillät



amaryllisklocka
ringer in morgonen

i dalsänkas ögonrymder



cinnoberklanger förs
mjuka

av vinden


hon

i stugan
med mosstak


väcker eldblomman


röken
skimrar vit


hon lyfter
dalsänkans
ögonrymder


amaryllisklockan
tonar in

är nu
kalken


kalken med källvatten



korgen
ställs

flätad av brunbark
tätad med grönmossa

doftar
skogshänder

tröskeln bär korgen
in i mina gryningsögon

dörren lyfter korgen
till mottagandehänder mina

röda äpplen
doftar

fruktmognad

ett stänk
nejlika

bär givarens hälsning



dagen

älskade


höljer ansiktet sitt

i dok
i grå slöjor


fåglarna rör vid
lufternas

lätta
rörelser


dagen
klarnar i mitt bröst

din hand
rör vid mina ögon

molnen bär min rörelse
in

över

fjärran



han
satte sig
i skimrande månsilver

skapade
med ömhet

hennes ansikte


hon hade
i tjärnen
instigit



med slutnavakna
ögon drömde hon

skogsstigar


hans andning
rörde vid tjärnens svarta

tjärnen öppnade öga



han ser henne
stiga upp

ur

drömansikte



hon ber dem
lägga

gnistkornen i händerna



hon vandrar
i natten

bärandes
stjärnskålar


in i de släckta städerna


hon knackar mjukt
på slutna dörrar

planterar
gnistkorn


i handåkers gryningsmylla