Kanske överdriver jag en aning men jag tycker att jag vet en hel del om älgflugan eller älglusflugan som den också kallas. En god vän frågade mig idag om jag kände till något om älgflugor. -Om jag gör! svarade jag. Jag har 6 stycken Lipotena cervi i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.  " För evig framtid" som intendenten, flug- och myggexperten skrev i sitt mail. Det gör mig mycket stolt.  Det började med att rykten spreds om en aggresiv fluga som överföll bärplockare och andra i gästrikeskogarna. Enligt experterna fanns inte älglusflugan norr om Dalälven men nu verkade den ha flyttat hit till Sandviken. Jag som blivit biten i snart 10 år kontaktade intendenten och berättade om mina erfarenheter och skickade en ganska tillplattad älglus fäst på en tapebit. I ett mail tackade han för flugan som han artbestämde till en Lipotena cervi och han ville gärna ha flera exemplar i bättre skick och gärna med vingar. Jag åkte 2 mil upp i Järboskogen och agerade lockbete för älglössen. När jag klev ur bilen kom flugorna farande och slog sina klor i skinnet på pannan och kinderna som miniatyrkrabbor. Det var bara att klösa loss dem och stoppa dem i små plastburkar. Eftersom de fäller sina vingar när de börjar suga blod var vingarna kvar när jag snabbt plockade loss dem. Under bilfärden hem ramlade en lus ned på bilsätet och en annan klöste jag loss ur skägget nära örat, ett vanligt ställe de gömmer sig på. Jag skickade 10 älglöss till Stockholm och fick tackmail från Naturhistoriska. Intendenten skrev  Expert på flugor och myggor  och jag ville också ha en titel så jag skrev    Flugfångare.