60 år sedan det var inte igår

men så känns det för mig.

När du öppnade dörren

och jag såg dina ögon

för allra första gången

under ditt mörka hår

upprullat på papiljotter

kände jag en gemenskap

som om vi hade känt varandra

mycket länge.

I förskräckelsen gav du ifrån dig ett kvävt skrik

och sprang in i lägenheten

för att göra dig ännu vackrare.

Det var helt onödigt för jag var redan överväldigad.

Den kvällen drack jag kaffe och löste korsord

och tyckte om det när jag gjorde det tillsammans med dig.

Innan jag gick hem fick jag dig att lova mig

att hälsa på igen.

Det har jag gjort många gånger

innan vi blev tillsammans för evigt.