sandeld
ängens
drömögon
målar
vita rosors
rena dofter
solfingrar rör vid önskebrunnar
i dammen
simmar
en soldroppe
gnistrar
mina ögon
rosenmolnen är komna
regnbågsskeppen
förde dem
till inlandshav
klippornas
gröna
landkänning
är havets toner
fröjdas
de rör vid liv
andas in rosenmolnen
djupvida
trollslända
med vintervingar
rör vid oblatens smälta
bäckar
fjällbäckar
porlar
stilla
lavablommor
sprider doft av snö
istoner
istappar
viskar
vajans väg
in i renmarker
andas in
jordmånens
djupa umbradoft
vinden i det högra
i östanbladets l
ätt kupade
viskar
töm dina tankar
töm dina ord
töm dina sinnen
töm allt detta i detta blad
sätt dig helt stilla
helt stilla
här
på kudden jag lagt ut
tillredd av mossa
vad gömmer mossan
till synes
allt det vilket ej är
synligt
näri mossan lyfter fliken
andas in
och du
andas
in
kanske skymtar du
en skalbagge
svart
pilar
lyfter natt
kanske skymtar du
skira
sirliga
rottrådar
skiftande i vitt
i rött
och vet du
det kan du ej veta
ty allt vad du
tänkt
talat
känt
ligger i mitt kupade blad
jo
detta vita
dessa vita
skiftar sakta färgton
i det ljuset rör vid dessas hjärta
det sägs att mossan är en gömmare
bäddar in hemligheter
att mossan är en tomte
med vackra paket
så anar jag
sådana hemligheter
skall finnas
godhemligheter
överraskningsgåvor
glädjegåvor
upplevelsegåvor
och här sitter du
med allt ditt tömda
hör du tystnaden
stillheten
hur andningen är flödandeförenad
hör du huru vindarna saktas
i det allt detta är tömt
så vem är jag
vems är detta blad
du skrev östan
och dagen gryr i östan
låt denna gryning
vara vit
en vit trollslända
med vintervingar klara
kristalltoner
kvinnor
gångna
sitter i nattblad
blickar in i
eldens rörelse
följer vandringarnas
andning
allt är i
värmen
fyller
kvinnornas insteg
mandolinen
tätt intill hans bröst
trenne fjädrar
är trenne
sidenband
gondolen
vaggar mjukt
broar viskar svar
kanalen
landar tonen
dithem den hör
trollslända
med vintervingar
rör vid oblatens smälta
mina handlinjer
är rena
jag tvagade dem i sandelden