Att man så ensam kan bliva,
Då är de skönt att av sig skriva.

När hjärnan tolkar andras signaler så fel,
Så hjärtat får ett smärtsamt frispel.

Dina handlingar säger mer än dina ord,
Är en smärtsam sanning på vår jord.

Finns någon som vill stå vid min sida,
Och inte bara se, utan med mig lida.

Lyssna på mina ord fyllda med smärta å sorg,
Som så länge varit instängda i min inre borg.

Eller bara i tystnad dela min tid,
Och med sin närvaro ge mig frid.

Läste i en bok om de inres kärlekstank,
Som orsakade smärta då den var pank.

Vart kan jag få fyllning av min kärlekstank?
Vid macken är jag alltid pank.

Att ändå kunna betala för fylld tank, hjälper föga,
Då kopplingar ej stämmer och är så tröga.

Önskar jag kunde finna hjälp å stöd,
Här, där jag går med livet nöd.