röda tvåvånings fyrkanter

det har blivit ödsligt
gårdarna med sina grusgångar
en lekpark där några ungar leker

det duggregnar
jag ser hobbylokaler och tvättstugor
genom källarfönstren
jag ser trapphusen med sina namnskyltar
innanför portarna

på helgerna var det liv och rörelse
folk satt ute på gräsmattorna
lyssnade på pop i transistorn
hade filtar och termosar med kaffe
cyklade och badade

men det kunde vara vemodigt även då
när det mörknade under den ljusa himlen
och luktade blommor och nyslaget gräs

känner ni också att det finns en konstig sorg här?
jag tror att det är sorg som har stannat kvar

från en kvinna som var rädd för sin man
men var kvar hos honom
från barn som var rädda för andra barn
från fylla och elände
från dom som blev arbetslösa

från den lille pojken
som alltid ville vara med dom större killarna
och spela fotboll
på planen bakom 35an
men aldrig fick det

sorgen har stannat kvar
och blivit till hyreshusens egen sorg

det regnar starkare nu
står en lång stund i en portgång
tills det värsta har gått över
sedan går jag hemåt

regnvatten forsar ut på marken
från stuprännorna på husgavlarna


hyreshusen gråter