Farväl du sällsamt långa, varma höst
som svept oss in i moln och dis så milt
att ingen snö har kunnat yra vilt,
farväl, men vet att du har fått min röst.

Säg minns du året före när från öst
en snöstorm liksom lade ner en filt;
där förr man mellan väg och trädgård skiljt
nu snön i drivor räckte till mitt bröst.

När årets vinter så till sist begynt
jag önskar den blir kort och mindre bister
för annars blir jag kall och svårligt misslynt.

Klimatförändringen har sina brister
och vägen som fört dit är ganska kortsynt
men gladeligt jag ändå kylan mister.