tillsammans går vi
åtskilda
var och en för sig
och tittar uppför fasaderna
mot himlen
högt över gatans kanjon
svart
som av åskmoln
medan
ett dånande sus
kommer från ventilationstrummorna
som leder in i handelsbanken

palatsen
är där
står där
varje dag
kanske försöker dom psyka oss
men det är inte på grund av palatsen
som vi börjar ana

tragedin

att i fyrtiofem år
göra som någon annan säger
vara inrutad
förkvävd
av något vi egentligen inte
ställer upp på

denna oerhörda
nästan ofattbara
kränkning av människovärdet
år efter år
år efter år

detta är så allvarligt
att vi tvingas hålla insikten borta

varför, varför
visste vi detta när vi var tjugo
men glömde det sedan
eller låtsades inte veta
det var ju inte ungdomligt högmod
det var sanningen

men kan det då vara så
att med vår kraft och kunskap idag
så går det att göra

upproret

nu

istället