jag tror att det bara går att ta sig bakåt
inte framåt

utan bakåt

tillbaka till minnena
av träsvärden
i den mossbelupna skogen

det händer allt oftare
att jag kommer nära
något som fanns

i samma sekund som jag somnar in
hör jag ett rop
tydligt
ett rop som jag inte vet om jag drömmer

det kan inte vara det rådjur
som brukar gå i snön
utanför mitt halvöppna fönster

troligen kommer ropet
helt och hållet
inifrån
mig själv

får veta
två dagar senare
att den allra klokaste
och vänligaste man
jag känt för länge sen
är död

han avled på natten

det var han
som ropade till mig
genom drömmen
innan han dog

nu finns hans röst för alltid
i gardinens omärkliga rörelse

i rummet där jag sover