Det tog många, många år innan jag fick de här känslorna till ord. Nu är de här, det känns stort och jag vill dela dem med Er.
Som isblommor i ett vinterfönster
De där dagarna,
de kalla dagarna
när andetagen av
ett ensamt barn
bildade isblommor
på vinterfönstret.
De där kalla dagarna
med ögon som aldrig såg
öron som aldrig lyssnade
och
dörrar till hjärterum
som aldrig öppnades.
De där kalla dagarna
med känslan av att alltid vandra
mot bortvända ansikten
mot vinden
mot regnet
mot djupet.
Senare
Det finns en plats
där försoningens blomma spirar,
där tårar torkar i ödmjukhetsbris.
Djuphetstoner tar vid
där tiden läker sår.
Nästa text
Föregående
