Vi förstod att det var annat än vänskap – ett
något djupare - Outgrundligt fäster du blicken
mot mina ögon och såg bortom min egen själ,
min tanke, mina egna drömmar och min längtan.

Vad kunde jag känna, vad kunde visas av alla
dessa känslor som tidigt strömmade mot mig,
tog mig så hårt i famnen och kramade andan,
all luft ur mig för var minut utan din närhet.

Är det en överdrift att tro, eller måste jag tvinga dig
för att förstå, så att du ta kan ta emot all den kärlek;
som om den existens av samförstånd inte påverkade oss,
helt, fullt ut och för alltid, i alla våra framtida drömmar
och dess tankar, - märkta av de lästa ögonblicken…



Johanne