dagen

börjar i tystnad

sedan snöplogen
på parkeringen

snön faller hela dagen

dom förfallna räkningarna
pressar ditt huvud obevekligt nedåt
mot bordsskivan

himlen tömmer
moln av snö
som upplöses över gården

skruvtvingen hårt åtskruvad
i mellangärdet

hon brukade komma in till dig
och sitta på din säng
och fråga hur det var

det är obegripligt
att hon försökte stödja

det märktes aldrig

det enda som hände
var att hon spred
skräck och maktlöshet
sin egen avgrundsdjupa
oro att det var
något fel på dig

till dig

ditt huvud mot bordsskivan

då ringer hon

och efter en stund frågar hon
hur det är med ekonomin

då kommer skräcken
tillbaka på allvar
du darrar i hela kroppen

säger förstås
att det inte finns
några problem

på kvällen
har samtalet blivit otydligt
men skruvtvingen i mellangärdet
har skruvats åt
ännu mer

av din mor
eller av dig själv

innan du somnar

snöplogen på parkeringen

dagen slutar


i tystnad