DE SISTA LJUVA ÅREN
Hon går där hemma. Putsar på den oklanderliga fasaden. Omsorgsfullt uppbyggd på livslögner. Deras hem, som ska visa vem hon är. En perfekt människa. I ett perfekt äktenskap.
Solen lyser in genom de välputsade fönstren. Kastar solkatter på de vackra möblerna. Tavlorna som paraderar på väggarna. Fräscha blommor i kristallvaser. Uppdukade stilleben av gamla ting.
Allt är vackert och rent. Inte en gnutta damm syns på golven. Men huset saknar liv och värme. Väntar bara på att den fina fasaden ska krackelera. Falla ihop till en ruin.
Frysen är full med hembakat. Matlådor i rad. För att tas fram vid behov.
Men hon har inga behov. Vill bara vara smal. Och det är hon. För smal. Inte ett uns fett för mycket. Det är nästan så att hon börjar inse det själv. Men att sitta var och en för sig och äta ger ju heller inte någon större aptit. Det är så de gör nu för tiden.
Hon går runt i huset. Letar ivrigt efter skavanker i hemmet. Som borde rättas till. Städas undan.
Men inombords har något börjat jäsa. Som en deg med för mycket jäst. Hotar att spränga henne i bitar. Äktenskapet med ständiga slitningar. Hur det bara fortlöpt i många år.
Och hur ensamma de varit. Fast de haft varandra. Aldrig har de talat om varandras känslor. Bara om hus, hem, barn och barnbarn. Livet har fortsatt. Åren rullat på i samma spår.
Hon vill känna sig älskad. Om så bara de sista åren av sitt liv. Omhuldad och omkramad. Vara nära. Men det var länge sedan för båda.
Sorgen övermannar henne. Skilja sig när man är gammal? Kan man det? Kanske få ett bättre liv utan fasad? Inga ständiga uppslitande gräl. Bara lugn och ro. Men vad ska barnen säga?
Hon sjunker ned på den elegant bäddade sängen. Rullar ihop sig i fosterställning. Gråter högljutt hulkande. För allt som inte blev. Och hur det blev. Den brutala sanningen står klar för henne. Utan försköningar. De har aldrig älskat varandra.
Hon måste fatta ett beslut. För livets sista år. För både sin egen och hans skull. Innerst inne vet hon att han lider. Precis som hon.
Nu finns ingen återvändo. Kanske väntar ett annat liv på dem bägge.
I kärlek.