Havet sökte jag i all min tid och i alla världens rum.
Ett sökande efter den sjunde vågen som mig ska bära.

Stilla på min sten med blicken mot en orolig bränning
i timmar före solens kvällsdopp i mitt älskade hav och
i väntan på ett svar av min ständigt omformulerade fråga;

- Var finns du, var är du som smeker min själs ensamhet?
Havet lindrar, havet läker, ett hav som tänker, hav som tar,
men, ger mig ro, bjuder sin tång att omfamna min kropp.
Vattnats sälta får mig att andas, doften mig att leva;

- Styrkt av vattnets skimrande pärlemor; stiger Vi upp!