En man, en helt vanlig gubbe som skrapade ogräs invid en trädgårds mur, en gubbe vem som helst, kan tyckas, varför bry sig? En gubbe med en hukande ryggtavla och en smutsig overall, tjocka handskar på händerna, en spade och en hink och sopborste.

Det är nu sex månader sedan som jag såg dig sist, det var när du skulle träna fotboll, då gömde jag mig bakom muren igen, nu stod jag återigen med ryggen mot dig med solglasögon och slet med ogräset, du körde förbi med din skolkamrat på din ”Skatebord”. Tänk att fått vara med dig sedan födsel och sedan tappa dig, varför? Din pappa och jag tappade kontakten, ekonomiska trivialiteter och oförmåga att kommunicera, dålig konflikthantering, kanske?

När du fyllde fem köpte jag godis till oss båda. Där satt vi i Lyckebäck efter vår egen lilla fotbollsmatch och njöt. Nu har du fyllt tolv! Åren går Martin och jag saknar dig som en son.

Vi vuxna berövar varandra rätten och oss själva att behålla kontakten med verkligheten och inte minst våra barn.