Jag såg djupt i din systers ögon – hon granskade mig, forskande som in i min själ,
lyfte åter så äntligen sin blick, men bara för ett ögonblick, log lite igenkännande…
än förvånad, dock ett varmt leende och jag såg dig genom din syster, bara helt kort,
men önskade att jag vänt åter tillbaka till hennes dörr för att berätta vår historia…
glädjen, lyckan, men nu en sorgens, smärtans tillstånd i detta nu, om vår kamp…
kamp i motgång, men som vi gav vika för; - helt är frågan; Varför!!!
- att vi nu båda mist, en bästa vän, en kamrat, älskare och älskarinna, livsledsagerska,
det ofattbara för ingenting, därav min djupa längtan, min smärta nu så ofantligt stor!

Varför?