Som jag älskar dig
högt över berg och hav
och genom alla vattenfall

den kvinna du varit med att skapa
står nu för första gången
helt på egna ben
och hon känner att benen
inte längre bär

pappas lilla flicka
blev lämnad kvar
i en värld som aldrig varit så stor
eller tung
som den ter sig nu

och aldrig har ensamheten varit mer överväldigande

För bara en sekund sedan var vi lyckliga
jag gav dig en handskriven bok
med alla mina tankar om dig
och för ett ögonblick såg jag tåren glittra i ditt öga

med dina starka armar som omslöt mig
denna sista gång vi sågs
så kände jag att tillvaron
trots små bekymmer
var fulländad

Jag var lycklig

Men nu är tider av lycka förbi
och vi sitter här
under vår slocknade sol och förmörkade stjärnor
Väntar på steg som aldrig hörs
och en dörr som aldrig öppnas

Och kvinnan som blev ensam kvar i världen
föll ner på sina knän och gick sönder.
Kvar finns nu bara
pappas lilla flicka