Fåglarna flög från öst till västt
likt tydliga sträck
i räkningen
i vädrets maskineri
och köldens apati

Mina fingrar var stumma av kyla
Inget snöparaply kunde skyla
mej från vinterns kyssar
och mörkrets blickar tysta

En snöplog som röjde vägen
En vildgässplog högt över träden
En månskära blek och kall
Min inre värmande trall
för att överleva hem
lagom till klockan fem

Molnen svävade från nord till syd
och jag sa till mej själv: Tyd
deras abstrakta formationer,
alla dessa legioner

En björktrast ropade ensligt till
och fick en roll i diktens film

Fåglarna flyger från öst till väst
som kyliga sträck
i räkningen
av oändlighetens punkter
och evighetens alla stunder