Redan medlem?
Logga in
En dikt jag bara känner måste få sin plats. Skriven av min mor. Hittade den då jag för en tid sedan "var upp" och hälsade på.
Blev några halvtimmar sittande, tittande i pärmen (hennes samling arkiverad) försjunken, i denna kvinnas alla olika små tankar;)
Mitt liv är ett glastorn...
Mitt liv är ett glastorn av drömmar bräckligt - skört som kristall - jag sträcker mig uppåt - famlande - söker att drömmarna nå : men likt såpbubblor flyga de - sväva de - skimrande ogripbara... Då - plötsligt - en gäckande bubbla jag tycker mig skälvande fånga men - i gnistrande ljuskaskader brister den i min hand... kristaller i regnbågens spektra så nära... dock ljusår ifrån...
Fri vers
av
Densen
Läst 388 gånger och applåderad av 20 personer Publicerad 2014-02-01 15:40
|
Nästa text
Föregående Densen |