Det förbjudnas lockelse
kontrasterar bjärt
mot det påbjudnas tristess

Med lätthet kan jag
ibland nå oanade höjder
men med mer tyngd
kan jag kanske nå
ända ner till livets gyttjiga botten
och gräva ner mig i bottenslammet
Sluta flyta ovanpå

Jag är inte den
som biter i naglar och gräs
utan jag är den som är den

Det blått tänkta
blir lätt det rött sagda
eller grönt eller gult
Kan bli någon nyans av brunt också

Ibland vill jag bara låta tystnaden tala
och den stilla närvaron ta över
och låta den oskrivna texten
lysa med sin frånvaro

Så hör ser tystnaden ut i skrift:

Jag är den som är den