dina andetag fumlar i bakhuvudet
när våren intar uppsala
försöker att andas
försöker att överleva
men hamnar i samma fosterställning
som tidigare idag.

dina ord svamlar som
kolsyra i kroppen
stannar i magtrakten
och kastar sig uppåt
hjärtat slår fortfarande.

jag kommer aldrig kunna
förlora dig för du har aldrig
varit min.
baksmällan veckan över
det långa hatiska sms:et
om att du bör radera mig
ur ditt liv
för jag vill inte ha någon
som dig.

(jagljugersåbra)

fastnar i fosterställning.
ber hanjagharibland
komma över
och ligga över mig
medan mina tankar
gräver sig längre
och längre in.
och jag kan inte ens
njuta av hans
behandling.

du finns där.
här.
överallt.
och dina ord har övertagit
till hårda slag som
studsar mellan väggarna
i kroppen.

och jag viker ned mig
i fosterställning
när han gått
och känner smaken
av förnedring.

du har lurat mig
och jag har så jävla svårt
att acceptera det.
inte att jag inte kan få dig.
utan för hur du spelat
mig så bra

och jag hängde inte med.