Vem var du?

Som tog vår barndom. Krossade den under klacken. Beordrade oss barn att älska dig.

Men hur skulle vi kunna? Kärlek föds inte av tvång. Växer inte av att läsa våldets bilderbok. Sida upp och sida ner. Som etsar sig fast på näthinnan. Aldrig glöms.

Vem var du?

Som slog vår mamma för att få rätt. Fast du hade fel. Dödade den kärlek som kanske fanns en gång. I svunnen tid.

Vem var du?

Som tog min oskyldighet till din ägodel. Så jag fick leka lekar i fantasivärld. För att överleva det jag inte förstod.

Vem var du?

Som när du skulle dö talade om vårt speciella förhållande. Medan dina cancerögon stirrade in i mina. Och din magra kropp knappt syntes under täcket.

Att inte mitt hat slog ihjäl dig där och då.

Och jag döpte dig i Djävulens namn till Våldets Härskare.