Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag vet inte hur jag ska känna känslor längre, jag tappade det för några år sedan, det lilla jag hade fått förståelse av dem bara försvann, vet inte längre när jag känner något bra och när jag väl känner minsta lilla känsla så förtrycker jag den omedvetet


Obeskrivliga tankar får liv.

Utmattning, förtär ens själ,
förkastar andra, och skapar misär,
irritation byggs på, utan lov,
ilska, förankras i ett tungt,
bottenlöst schakt,
medan mörker avspeglar ens dystra tankar,
man är ensam, å så ensam......
Depression? NEJ!
För glad, livslusten är kvar.
Något visas.

Brist på motivation.
Brist på glädje.
Brist på sorg.
Brist på allt.

Men här ar jag.
Lättjat glider man fram,
är det fel att sluta bry sig?
ÄR DET FEL?!
Driven av något, men vad?
Ensamheten?
Brist på kärlek?
Kom alla svar!
Trampa ner mig med visdom,
du dystra, onda värld.
Vad har jag gjort,
för att tjäna denna jord?

Brist på allt.
Brist på sorg.
Brist på glädje.
Brist på motivation.

Det kommer tillbaka.
Eller?
Osäkert, stegar jag fram.
Hjärtat som pumpat normalt,
slår konstigt.
Är du min omstart?
Osäkert dämpar jag min lycka.
Hur ska jag våga?
Spelar hjärnan ett spratt?
Lurar jag mig själv igen?
Jag orkar inte längre.
Jag lever, ser bilder, ser dig.
Säkert bara jag, som lurar mig själv.
Du är glädje om inte för dig,
så verkar det vara här för mig.

OBESKRIVLIGA TANKAR FÅR LIV!
I en dans, moment 22,
ren och skär ondska.

Jag är trött.




Fri vers av Slisk Querzion Lindqvist
Läst 186 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-02-11 06:22



Bookmark and Share


  mare
Mycket tänkvärd
jag läser och känner
in dina ord..
2014-02-11
  > Nästa text
< Föregående

Slisk Querzion Lindqvist
Slisk Querzion Lindqvist