Står under gatlyset och ser på dig
knäpper upp jackan och gräver i bröstkorgen
jag når det innersta och lyfter försiktigt fram det
kupar mina händer och håller fram
i takt slår det när det ser dig
"Jag vill vara din vän"
Öga mot öga, och jag hör hur jag låter själen höras
som att den har sparat orden
nu som en duva släpps de fria
"Jag vill vara din vän"
Du ser på mig och går
Det börjar droppa, översvämmning i händerna
sorgen rinner över, glädjen flyter bort
hoppet försvinner ner i trottoarbrunnen
Det blir tyst
trumman i min hand dämpas till dova slag,
ändrar färg och rinner ut genom fingrarna som svart lera
"Jag vill vara din vän"
Orden hänger fortfarande kvar i luften
som mörkermoln över försöket till ett leende
Rösten höll nästan inte och jag hann inte tänka
"Jag vill vara din vän"
Du såg på mig, öga mot öga, så såg vi varann
Som jag längtat!
Du vände dig om och gick
Gatlyset sken i onödan, jag hade inte velat minnas din blick
Du stod ju där, utan att jag fick krama dig
Rösten höll knappt och du ville inte
"Du fattas mig!!" Ville jag skrika tills kroppen slets itu när du gick
Som att det hade spelat någon roll,
du visste ju redan...