Jag lagar korv stroganoff i köket när jag hör dig sätta nyckeln i låset och vrida om. Mina läppar ler snabbt, men mitt hjärta sjunker en aning. Tidigare idag bestämde jag mig för att jag skulle prata allvar med dig idag, men nu blir jag nervös. Du ställer undan dina converse i skostället, överst bredvid mina, och hänger upp dunjackan på kroken bredvid min. Jag sneglar mot dig när du ställer upp matkassarna på köksbordet.

”Fan, vilken jävla trafik det var idag,” säger du och pustar ut. Du lastar ur mjölk, mjöl och frusen kycklingfilé ur en av plastpåsarna. ”Jag satt i kö utanför Tingstadstunneln i en halvtimme. Fattar inte hur folk aldrig lär sig.”

”Nej, det är sjukt.” Jag rör om i grytan, kontrollerar att riset inte har bränt fast vid botten och flyttar mig en aning när du behöver komma in i kylskåpet. ”Hur var jobbet då?”

”Vi plockade ihop det sista idag, men det är så jävla stressigt.” Du skakar på huvudet och tar ut det vita lådvinet, häller upp ett glas till dig själv. ”Jag kommer nog bli tvungen att jobba över resten av veckan om vi ska hinna klart innan helgen.” Du dricker en klunk och går tillbaka till köksbordet där du packar upp den sista påsen.

”Köpte du ananas?”

”Fan, det glömde jag! Jag tar det imorgon, jag lovar.”

”Okej.” Det är inte en stor grej, men jag blir lite irriterad. Jag ville haft ananas i vitkålssalladen och nu kan jag inte det. Jag bad dig om en sak och du kunde inte komma ihåg det. ”Vi skippar salladen idag då.”

”Det var inte meningen.” Du går fram till mig och lägger dina armar kring min midja. Kysser min nacke och jag känner hur mitt hjärta smälter. Fan också. ”Men en dag utan sallad kan väl inte döda oss?”

”Nej, det är sant.” Jag vänder mig om och förbannar mig själv för att jag kysser dig på munnen. Jag är så svag.

Du ställer in mjöl och socker i skafferiet, röd paprika i kylskåpet, gröna Granny Smith i fruktskålen. Jag smakar på korv stroganoffen och den behöver mer salt, så jag tillsätter det och ber dig sedan att smaka.

”Vad tycker du?”

”Fan, vad varmt! Men skitgott, du har överträffat dig själv som vanligt.” Du kysser min kind och jag vet att du smörar för mig för att du har dåligt samvete. ”Ska jag duka?”

”Ja, tack.”

Du tar fram tallrikar, glas och bestick. Från kylskåpet hämtar du ättiksgurkan. Jag ställer fram riset och grytan och jag kan inte låta bli att le när du tänder värmeljus på bordet.

”Firar vi nåt?” frågar jag medan jag sätter mig ner och lägger upp ris på tallriken. ”Jag kommer inte ens ihåg senast vi hade levande ljus på bordet.”

”Jag tänkte att vi skulle ha det lite mysigt nu de sista kvällarna innan jag drar.” Du märker inte att jag biter mig i läppen medan du lägger undan tändaren. ”Man får passa på.”

”Ja, man får ju det...”

Maten smakar bra, jag är en duktig kock, men det spelar ingen roll just nu för jag mår illa. Du pratar på om ditt företag och jag är egentligen glad för din skull, det måste jag vara, men en del av mig känner sig självisk och vill inte att du ska bo i England ett halvår utan mig.

”Hur var din dag då?” frågar du efter en lång utläggning om hur lång tid det tog för Erik att plocka ner målarböckerna i kartonger.

”Som vanligt. Jag stack hem tidigare för att rätta uppsatser, ungarna låter en ju aldrig vara ifred.”

Du skrattar till och jag tittar upp. Du blinkar med vänstra ögat.

”Det är bara för att du är en sån sexig lärare.”

”Ha ha,” svarar jag ironiskt och skakar på huvudet, ”eller hur.”

”Det tycker jag i alla fall.” Din hand kryper fram mot min på köksbordet och dina fingrar smeker min handrygg. ”Jag ska visa dig sen.”

Jag vill inte att du ska visa mig någonting sedan. Jag vill vara arg på dig, jag vill skälla ut dig och jag vill vara förbannad och omöjlig. Jag vill tvinga dig att stanna kvar.

”Jag längtar.” En blink tillbaka och ett leende. Jag hatar mig själv, jag är så jävla dum.

Du verkar för glad för att jag ska kunna slappna av. Hur kan du vara glad när du ska lämna mig? Du kommer hitta en engelsk ros eller kanske en engelsk kaktus där borta och du kommer glömma bort mig snabbare än du föll för mig. Du dricker vin och jag dricker vin och jag känner hur mina kinder sätts i brand. Jag laddar för vad jag ska säga dig, efter middagen så ska jag berätta för dig hur jag verkligen känner.

”Jag fixar disken,” säger du och tar min tomma tallrik ifrån mig. ”Sätt dig i soffan och kolla tv så länge.” En ny kyss på läpparna och du tror att din söta smak ska få mig att glömma. Du har nästan fel.

Det är bara frågesporter på tv och vanligtvis hade jag inte haft någonting emot det. Men just ikväll vill jag ha ytlighet, men jag hittar det inte någonstans.

”Vi borde skaffa fler kanaler,” säger jag högt och zappar mellan basutbudet.

”Jag trodde inte att du gillade annat än SVT,” svarar du från köket och det irriterar mig.

”Du tycker jag är tråkig.”

”Intellektuell.”

”Tråkig.”

”Kyss på dig!” Du skrattar och sticker ut huvudet från köket för att ge mig en annan blinkning. Jag räcker ut tungan mot dig och hatar mig själv lite till.

Det tar bara tio minuter innan du sätter dig bredvid mig i soffan. Du kysser mig på kinden, din hand på mitt lår och jag vet vad du vill. Jag börjar gå dig till viljes, låter dina läppar glida ner till mina och min tunga dansar med min en stund innan jag tar mig själv till fånga, lägger mina händer kring ditt ansikte och ser in i dina ögon. Jag sväljer hårt.

”Vi måste snacka om en grej.”

”Uh oh, det här låter allvarligt.” Du ler ett snett leende och jag är så nervös att det snurrar i huvudet. Du tar ner mina händer och håller dem i dina.

”Jag vill inte att du åker.”

Först ler du ett stackarsleende, sedan ett vanligt.

”Jag kommer ju tillbaka snart. Och du kommer ju och hälsar på.”

”Det spelar ingen roll, jag vill inte att du...”

”Du har ingenting att oro dig för.” Du kysser mig och jag vill slå dig för att du får mig att falla så hårt.

”Sluta, jag...”

Du kysser mig hårdare och din hand rör sig längre uppför mitt lår. Jag ger efter och hatar mig själv för det, men du gör mig så förbannat svag.

”Var inte orolig, jag är inte så långt borta,” viskar du i mitt öra. Jag vill tro dig och ju mer du kysser mig desto svårare blir det att inte falla för dina ord.

”Men det finns så många...”

”Schhh...”

Du sätter dig grensle över mig och jag är förlorad.