Jag var så förbannat kär i dig
och att vara kär i dig
var en förbannelse.

Jag frös, fast jag stod i lågor.
Trots att vi blödde tillsammans
hade vi inte samma puls.

Jag inbillade mig att du brann
när jag gjorde det och
jag inbillade mig att ditt hjärta
slog lika vilt och hårt som mitt.

Jag hanterade dig som glas, för
jag såg hur skör du var.
Men den enda av oss som har
sprickor kvar är jag.