Fara långt ut i rymden

med en stråle av superkraft

en kraft okänd för vetenskapen.

Genom vintergatan

i en stråle skyddande mot allt i rymden.

Denna kraft känner inte till tiden

den är Non Existens.

Jag är på väg för att få se Elisabeth

möta hennes tidslinje

med min.

Vill se hennes ansikte

i en stjärnbild.

Långt bortom

kanske till det sista existerande universumet.

Därefter kan jag gå förlorad

i den tomma evigheten

som följer därpå.

För att få se Elisabeth,

hennes ansikte bara.