Dom fann oss tysta och tätt sammanslingrade.
Dom fann oss nakna, och täckta av ett tunt lager Fosfor.
Dom fann oss tysta, och i våra anletsdrag fanns inga spår
av dom avstånd som ristats i vårt minne.

Vi steg ut i Världen.
Vi sa ingenting, men i våra ögon fanns ett löfte.
Ett löfte om att aldrig mera köpslå om vår egen värdighet.