Sensommar i en liten stad på sydkusten,
och på verandan hörs vindspelet klinga stillsamt
i den milda kvällsbrisen.
Jorden, fuktig och mättad, men någonting i ljuden har redan förändrats.
Man pratar inte om det, men det behövs inte heller
för alla känner det, som en avlägsen viskning i luften.
En ordlös röst i stillheten. Ett varsel om kommande förändring.
Projektioner av morgondagar, och din blick vilar
på en spricka i den vitkalkade fasaden, söker efter området emellan.
Det är du och rösterna, och tillsammans sover ni
som dom vantrogna.