Det går ett rykte om att
du gråter på nätterna under ditt täcke.
Men jag har varit många gånger under ditt täcke och värmt mig
från människans kalla hat men aldrig har jag sett spåren av tårar.

Du vet
att du kan skrika dina känslor åt mig,
allt mellan färg och svartvitt och detta blodsspott emellan.
Du kan skrika så högt att du pulveriserar ljudet av de trasiga hjärtslagen
som ringar i mina öron eller vara så tyst att tystnaden smular sönder varje
ljud från våra andetag som sedan kväver oss sakta med förgiftad kyla.


Men du bara fortsätter att le med spruckna läppar
och sträcker upp dina händer för att fånga solskenet.