'Jag hade sett min familj gå in i den så kallade "hygienmottagningen"

Jag begrep inte varför.

Soldaterna knuffade-slog mig mot den leriga gången till mitt nya hem
Stanken var nästan outhärdlig
Där låg barn och höll om sina ruttnande föräldrar

I Treblinka hade vi Judar en möjlighet-som de sade
Ändå var jag så nära döden när en Kapten ur SS frågade mig
Vem jag var

Jag svarade att jag inte kunde veta vem jag var-jag var ju ingen!
Något tändes i Kaptenens ögon

Han drog mig bort från liken-körde mig till sitt hem
Heinz blev min räddning

Men alla ni andra som sköts-gasades-slogs i bitar

Lever i mig i evighet