Vintern var här. Den känns så lång.
Den är en tid av balkongers längtan efter oss.
dyblöta trasmattor och glömda klängväxter
och kanske. en död kvarglömd undulat i en bur
behöver ses om behöver vädra ut

Om somrarna det kvittrade och vi stod och samtalade
som i Beckfilmerna du vet
Våren är på väg men du bor inte kvar

Det är så skönt att veta att fyra veckor ledigt
hägrar i tiden bakom molnen
om hur klotet kränger nån centimeter ner så att solen
kommer en bit närmre igen

Så jag kan glida ut med min båt på Marsstrand med vågorna
för att sedan rulla tillbaka mot land igen. dessa varv runt
och tillbaka igen mot det allt undvikliga