Alltet är så förunderligt väl skapat så in i minsta detalj och mekanismen hur allt är

uppbyggt och passar väl in i respektive mönster. Samma känsla blir när man förstår

att det är ju han/hon som jag tänkt på utan namn. Den som skulle bli min som om

man känt varann sen urminnes tider trots att man mötts när vardagen är som den

är med stress och plikter och livet verkar inte så givet för var och en.

Den tanken får

nog alla som om livet vill en illa men det gäller då att se det lilla i det stora som en

blomma som mot all förmodan tränger sig upp mellan stenar och block.