En mycket rik man ville en gång bli glad. Han hade försökt finna olika sätt men allt hade misslyckats. Han gick till många heliga män, ingen kunde hjälpa honom. Sedan föreslog någon, "gå till MullaNasruddin. Han bor i en viss stad - han är den ende som kanske kan hjälpa dig."

Mannen gick med en väska full med diamanter, och han visade väskan för Mulla Nasruddin som satt under ett träd utanför staden, vilande under solen. Och han sa, "Jag är en mycket olycklig man - jag vill ha lycka. Jag är redo att ge allt för det, men jag har inte smakat en enda gång vad lycka är - och döden kommer närmare. Kan du hjälpa mig? Hur kan jag vara lycklig? Jag har alla möjliga saker som världen kan ge mig, men jag är olycklig. Varför?"

Mulla såg på mannen, och det gick så fort att den rike mannen inte kunde förstå vad som hände. Han bara hoppade på mannen, tog väskan och sprang.
Naturligtvis följde mannen efter, gråtande, skrikande, "Jag har blivit lurad, rånad!"

Mulla visste alla gatorna i staden, så han sprang I sicksack, Mannen hade aldrig sprungit I hela sitt liv i , och han grät, tårar rann och han sa, "Jag har blivit rånad absolut - det var hela mitt livs inkomster. Rädda mig, människor! Hjälp mig!"

En skara människor hade följt dem. Och när de nådde Mulla, hade han kommit tillbaka till den plats där den rike mannen hade funnit honom. Den rike mannens häst stod fortfarande där, Mulla satt under trädet. Den rike mannen grät, andades hårt. Och Mulla gav påsen tillbaka till honom.
Den rike mannen sa, "Tack gode Gud!" Och sådana tårar av glädje, och sådan fred.

Mulla sade, "titta, jag har gjort dig glad. Nu vet du vad lycka är? Denna väska har varit med dig i alla år och du var missnöjd. Den måste tas bort från dig."