Som dropparna från himlen
landar vi miljontals
samlas i rännilar, bäckar små
växer och skapar en å
likt ungdomen
brusar och forsar vi,
kastas hit och dit.
Tar smällar, möts, nöts, skiljs
fortsätter ändå.

Då forsen blev en lugnande flod
smälte våra droppar samman,
till en ny, helt unik
omfamnande varandra i älven
suktande efter havet
utan brådska

När dagen kommer
och vi förenas med oceanen
är tryggheten total
och vi kan bara njuta
tills vi lämnar vårt element
stiger upp, till molnen
och faller igen.

Då, min vän
vill jag möta dig igen,
omfamna dig,
bli ett med dig,
en bäck, en flod, ett hav
av kärlek.