När man hoppas och tror och motsatsen händer. När man tänder ett ljus och plötsligt

släcks det och det blir det lika mörkt som innan. Den där hinnan mellan liv och död,

glöd och död och åren som springer för fort. Kort känns livet trots att inget är oss givet.

Uppgivet försöker man igen och igen den där känslan som är som en plikt mot livet.

Något är nog skrivet hur vi ska ta tillvara våra år även om vi får salt i våra sår. Får man

bara tag i det där halmstrået så får man nya tankar och ny kraft till skillnad mot

hur man haft.