molnstädernas
mjuka


växer i stigandetoner



molnträd
andas
lummiga skogar



solmolns
vita blad


doftar
siden




skillabjällror
andas blå

tondräkt




kolibri
hörde jag

sväva

i mitt bröst

kysste knoppars
slutna nektargömmor



nattens kopparglöd

uppfyllde mina lanternahänder





i silverskålen blommar
blå

kalla



midnattsgrynings
kalk



en blykula
genomborrar luften



han har följt henne länge
i dagars nätter
i nätters dagar


hon vattnar
jordbåren


med sin utsläckta stängel




så håller jag natten
i mina kupade händer



räds icke
detta

mörker


mjukt faller regn



bäddar sömn
ur stjärnfyllda



hör du

de mjuka fingrarnas dans


fingrar
lapade
solstrimmor



i dagskålen



baddade stenens
feberheta panna


stenen viskade
ögonstigar



hör du
de mjuka fingrarnas
dans



ögonstigen
viskade stenen

till din hjärtserenad




tussilago
vid bäckens kant

kysser mina
ögon



vari floderna så länge
rörts
upp


slammet sjunker



vinden avkläder
lyfter mig

in i bäcken



jag stiger in i
molnskogens

lummiga
välkomnan