Om det inte finns för mig

.

Det man inte vet det saknar man inte

så varför visade du mig livet
när jag ändå inte kan få det

Fri vers av Mejja
Läst 497 gånger
Publicerad 2006-03-23 19:37

Skriv ut
Spara som PDF

Bengt Fantastiskt bra! 2006-04-25

Marlene Anna Linnéa ajaj... det där var träffande ord... det är ju ibland som att man sitter i en rostig järnburbur mitt i paradiset och nyckeln hänger en centimeter längre bort än vad man når.... med en blinkande neonpil bredvid... skratta? gråta? vänta på att armen växer? det som du skriver menar ju lite att någon annan har makten, och det känns ju verkligen så ofta; att det är någon person som äger ens lycka och kan öppna dörren in till livet, som man önskar sig... retsam person ofta. hm, mycket funderingar av dessa små rader! och vad man också kan tänka är: har vi aldrig haft livet? saknar inte det man inte vet om.... *biter på nageln* ...vet inte... 2006-04-23

mjuk Men lilla vän.Det är ju det som är grejen.Du , som alla andra kan ju få livet och leva ded som alla andra.Du måste bara våga! :)) 2006-03-27

Rachel Roth har läst denna flera gånger och varje gång smyger sig ett leende in bakvägen.....för är det inte just precis så här det är...vi får syn på ljuset, en glimt av målet...och sedan skymmer det igen...gång på gång...men vi har ändå fått nåden att få en hint om vad vår längtan handlar om... men det är också så mycket vi måste lära oss på vägen...därför dröjer det... detta är förstås bara mina privata funderingar som respons på din fina dikt.... 2006-03-26

karenina denna blir jag väldigt berörd av. det man så gärna önskar sig gör så ont att bara få betrakta på avstånd. 2006-03-25

mysanpysan oooo va det sved till aj aj aj 2006-03-25

Bodil Sandberg Ja så kan livet kännas...som en gåva man inte orkar bära... 2006-03-24

Jojo Oj! Du beskrev just även mina upplevelser det senaste året i din tänkvärda dikt. Det får bli en favorit. Tack!!! 2006-03-24

rebecca d det är klart...smärtan blir större...tills man nått dit....och det gör du! TAr bara tid! 2006-03-23