Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tro, hopp och en eventuell kärlek



Jesus måste ha varit en väldigt harmonisk människa. Om han nu var någon. Man blir nämligen väldigt tillfreds med sig själv när man älskar mycket. Och sedan sådär rik som inte går att mäta i guld. Men det där med religion är svårt för mig. Och för andra att komma överens om tydligen. Tänk vad törst kan skapa kaos för dem som inte filtrerar sin dryck. Detta menar jag högst metaforiskt och oavsett sort. Själv har jag å det senaste blivit väldigt förtjust i whisky. Det luktar trevligt och fast jag till en början trodde att den bara dracks god i somliga stugor, till en god bok eller så, visar den mig motsatsen ikväll. Min litteratur för kvällen smakade bra mycket bättre till utsikten av hav och ackompanjerad av whisky. Vi kommer bra överens helt enkelt.

Jesus fick kanske aldrig smaka whisky, en faiblesse som kanske kommer med en ålder han tyvärr aldrig nådde. Fast han verkade bra glad i vin, tänker jag. Han lade visst ned inte så lite kraft på att åstadkomma mirakler både för egen och andras del. Det var ju mänskligt av honom. Mitt vatten är dock endast vatten. Men sedan har jag ju aldrig försökt särskilt hårt heller ska tilläggs. Det var inte till mitt försvar, utan det är sanning. Ikväll dricker jag vin, vitt och helt mirakellöst, uppfriskande i kvällens hetta. Det är och har varit en ovanligt varm försommar.

Jag sitter i Stockholms skärgård. I kvällningens ljus och funderar över vad jag och Jesus kan ha gemensamt. Detta förutom lusten till vin och förmågan att älska. Ibland bringar dessa olycka, i alla fall för mig, Jesus är svår att svara för. Det var en stund sedan han levde. Men jag lever jag, i allra högsta grad. Det är en av skillnaderna mellan oss. För visst är det med Jesus som med annat folk, man kan helt enkelt välja att inrikta sig på likheter eller skillnader.

Jag har likt Jesus både haft mina strävansfulla lärjungar och tvivelaktiga fiender. Vilka av dessa som fungerar mest berikande är svårt att säga. Än eller nu. För om det finns en högre mening med allt vore det oklokt att skilja följare från förrädare innan sista stenen är kastad. Och då tänker jag på vad Jesus egentligen kan om mitt öde, entourage och leverne. För jag har, fast jag varken är döpt, konfirmerad eller gift, lyckats snappa upp en hel del om honom genom åren. Jesus fosterfar Josef var snickare, i det grekiska språkets vidare bemärkelse. Så vi är båda barn av snickrande händer då min far arbetade vid farfars snickeri. Men huruvida han känner till det tvivlar jag på. Inga relationer kan fungera envägs, så vid havet på Yxlan lämnar jag Jesus. Hejdå, så jag, vi ser om vi ses. Och jag lämnade Jesus där på en sten för att resa till Budva i Montenegro.

Jag reste fast jag egentligen är flygrädd. Uppenbarligen är det skrattretande länge sedan jag var utomlands. Via flyg, bör tilläggas. Men mina resor över Östersjön är inget jag är särskilt stolt över eller sätter särskilt värde på. De var alla blöta, korta och inte nämnvärt berikande. Jag stärkte mitt flygförtroende med alkohol och goda affirmationer. Flygresan gick hyfsat bra. Jag trodde bara att jag skulle dö en gång.

De är de små sakerna som gör en resa till ett annat land. Pistagenötterna ser annorlunda ut till exempel. Och broarna man beträder om kvällen befolkas underifrån av grodor som kväker i en helt annan tonart än de hemma i Sverige. Sedan har jag träffat en sjöman med fantastisk blick. Eller ja, inte träffat, men sett. Vid Budvas strandpromenad där han rökte en av sina många cigaretter och visade upp sin läderartade hy för oss andra på caféet. Men här finns inga riktiga caféer. De är alla förklädda pizzerior. Därför finns det inte heller några riktiga restauranger. Hela staden kryllar av hak. Hak med pizza på menyn, påflugen service och vedervärdigt kaffe. Huvva.

Han har något i sig som påminner mig om Ernest Hemingways -The old man and the sea. Sidan 56: I´m not religious, he said, but I will say ten our father and ten hail Mary´s that I should catch this fish. För han har sådana där ögon som har sett mycket och ändå ungefär samma vyer varje dag. Hans händer ser också starka ut. Med lager av hud, tåligt strävandes.

Sjömannen sätter sig ned vid mitt bord och berättar om sin båt. Som påminner mig om en bohuseka, fast med spetsigare för. Han säger att man kan hyra hans båt, med honom som kapten, och åka längst hela den fina kusten. Vidare pratar han om priset, floran och faunan. Samtidigt dom jag drunknar lite i hans ögon. Ögon som gömmer en historia om brustna hjärtan och ett helt liv på havet.

Nä, nu hittar jag bara på. Vi möttes aldrig. Jag bara satt vi bordet snett bredvid och ljög ihop lite. Förlåt.

Han är så lik någon. Till utseendet. Men där slutar likheten för utstrålningen är en helt annan. Det känns som att vi känner varandra. Eller så vill jag bara att det ska vara så. Det blir ofta som man vill. Så jag tänker kalla honom min vän. Och jag tycker om den jag låtsas att han är.

Igår hade jag min fulla tunga i en montenegrian. Det var inte riktigt med flit och mening men jag fann mig plötsligt i rollen som tredje hjulet när mitt resesällskap kurtiserade med en inhemsk Don Juan. Herre Gud och Jesus, så jag vantrivdes i den rollen. Det passade mig som synes så illa att jag tog till lite hångel med Don Juan´s yngre bror. Förövrigt klädd i mjuka shorts. Rena rama semesterfasonerna! Aldrig i min by att något liknande skulle hända.

När minnena av gårdagskvällen kryper ikapp mig dagen efter på stranden tänker jag mycket på det där mjuka shortsen och de bruna ögonen. Kanske är det för att jag är dålig på namn.

Sanden är så varm att man bränner fotsulan på sekunder. Detta medför att folk på stranden går fort och ryckigt, likt hönor. Det är roande att se på, en stund, de omgivande bergen däremot är svårare att se sig trött på. Hela Montenegro består i princip av berg och dalar. Precis innan vi skulle landa var jag tillräckligt berusad för att våga se ut genom fönstren. Jag såg landet, berg, dalar och hav. Den tätaste grönska och öppnaste hav jag någonsin sett. Kanske kan min nya vän lära mig en del om havet. Visa mig friheten och tjusningen med det förtrollande vattnet. Jag skulle säga honom att jag är simkunnig men ha svårt att bestämma mig för om jag skulle tala om att jag en gång fått yrsel i en båt. Mina kristaller i öronen är det bestämt något lurt med. Hur det fungerar med det där ids jag inte gå in på.

Men så mycket kan jag berätta att en båttur slutade med att jag gick som en drucken på gungfly i en vecka och mådde vansinnigt dåligt. Det enda nöjet tillståndet tillät var att ligga på sidan och försöka fokusera på vald punkt tills det behagade gå över. Efter den erfarenheten undviker jag om möjligt båtturer. Det är synd, för jag har en stor kärlek till havet och uppenbarligen en ny vän som bor där.

Ikväll sitter jag och Jack Daniels på ett hak med målade flames i taket och en Harley som interiör. De två trubadurerna har stora ögonlock. Det är en spännande kväll. Ensam vandrandes och drickandes med mitt block i högsta hugg bland turister på strandpromenaden. Här tittar man på varandra på ett annat sätt än vad jag är van vid. Man möter inte den man passerar och går förbi utan man söker ryggar. Ägaren på haket spelar biljard med en annan äldre herre. En man i vita kläder frågade precis om jag jobbar här. Antagligen för att jag skriver. Men den tunnhårige, vitklädde, kroppspråkade mest. Det är väldigt få här som kan engelska.

Jag sluddrar kanske på fingrarna, men kunde bry mig mer. Han som sjunger bär också stråhatt, lägger jag märke till när jag kisar bakom den gestikulerande flinten. Jag är så stolt över min. Den köpte min bror åt mig på en resa till Mallorca. De har snäckor längst kanten och passar mg perfekt. Men Montenegro skaver lite. Som ett skrapsår på smalbenet. Det gör inte ont, men det svider utav bara helvete. Och Jesus sa att såren var till för kärleken. Jag tänker sitta kvar här tills den kommer.




Övriga genrer (Essä/Recension) av Starfish-Aura
Läst 869 gånger och applåderad av 12 personer
Utvald text
Publicerad 2014-04-02 22:50



Bookmark and Share


  axveronika
Helt fantastisk text som en saga
2014-11-06

  Zam
Tack. Underbar text.
2014-04-07

  Peter Stjerngrim VIP
Vi känner inte varandra ... men tror att fler än jag har saknat att få läsa dina flöden på så lång tid ...
Hoppas vi får läsa mer av dig snart igen!
2014-04-02

  Peter Stjerngrim VIP
Ett flöde som innehåller det mesta man kan önska sig som läsare ...
Men framför allt lyckas du finna en textmelodi som förstärker och fördjupar innehållet i det du förmedlar
på ett sätt som gör att det inte bara förmår att nå ända fram och verkligen beröra ...
.. Men dessutom få du mig som läsare att fatta tycke för huvudpersonen som öppnar sina tankar och funderingar för mig att ta till mig ...
Svårt att inte ta till sig!
2014-04-02
  > Nästa text
< Föregående

Starfish-Aura
Starfish-Aura