Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärlek kom och kom



Idag packade jag min ryggsäck och gick till havet. Ibland måste man helt enkelt uppvakta sitt inre. Det är så nödvändigt på ett okompromissande vis. Att få känna sig liten i relation till naturen och dess storhet. Jag inser vid havet, precis hur obetydlig jag är. Och plötsligt blir mina stressande problem, tankar och känslor så förlösande oviktiga. Kaffet smakar gott, med mjölk. Och cigaretten ännu bättre.

Naturen tassar inte på tå kring din person med sitt mänskliga ego. Här blir man satt på plats direkt, utan omskrivningar och skickligt vardagsskådespel. Det är trygghet det. Det här, kära du, är sammanhang.

Mina tillkortakommande syns inte, eller kanske borde jag säga, synas inte. Min högljudda eländighet bekräftas inte. Svarslös och ohörd står jag vid stranden. Befängt det där egentligen. Dem som tror att gud bor i en kropp har inte stått här, bredvid mig, vid stranden.

Det är försommar igen. Syrenen är i knopp, jag tänker att det kanske rör även mig. Kanske borde jag inte prata som att jag är här. För i huvudet står jag redan och diskar rent termosen. Är på väg till dagens första viktiga möte. Förtvivlat besviken på mig själv sluter jag ögonen en lång stund.

Jag kan tyvärr inte mycket om fåglar. Men något jag dragit slutsats om är att de ofta uppskattar att bli matade. Så sittandes på huk vid vattnet kastar jag bitar av riskakor. Fågeln är svart men vit precis över näbben.

Min pappa säger att dill är typiskt svenskt. Det retar honom när jag säger att jag vill koka min potatis utan. En stund senare sitter vi i vardagsrummet med vin och öl, diskuterandes Georg Riedel. Talar om hur det slår an på en sträng i det innersta. Berör i själen. Kanske för att musiken också är typiskt svensk. Undrar om pappa hade vetat vad det är för fågel jag nu sitter och matar. Han kan en del om svamp.

En jag håller mycket utav fågelskådar. Det är en märklig sysselsättning syns det mig. Jag har svårt att föreställa mig det som ett verkligt möte, fyllt av nödvändig bekräftelse. Och jag har smala förhoppningar om att det finns fåglar som människoskådar. Men jag vet inte mycket här vid havet. Fast jag kan en del om svamp. Jag råkar känna mig ganska typiskt svensk också, i min eländiga ohördhet ropar jag i vinden över havet:

Kärlek kom och kom




Prosa (Novell) av Starfish-Aura
Läst 625 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-06-02 22:09



Bookmark and Share


  Lasseman VIP
Du är bara SÅ duktig på att skriva och förtällja, så man med lätthet kan följa med på resan i tanken.. kram min vän..
2013-08-01
  > Nästa text
< Föregående

Starfish-Aura
Starfish-Aura