Dimman ute, och ljuset bakom gråbilden, lockade hans kylslagna inre. Han hade burit värmen inom sig länge men hoppet hade grusats när han läste gårdagens tidning och såg bröllopsfotot på familjesidan. Hon såg lycklig ut på fotot och det unnade han henne. Att han var olycklig det fick han bära, troligen hela sitt resterande liv, för hans kärlek var mycket djup och hade varit det länge.

Han funderade på den djupa känslan som bara varit för henne, hur många andra kvinnor han än träffat. Han mindes hennes omsorger som kärlek, och det var de ju, men bara en moders kärlek.

(c) tk.