silverklanger
ljuder i natthav



klangspel
vindspel

vidgar tonen
flyger in i äng




betar en gång
havsgräs




korna steg upp
ur sjö


nu skuttar kalvar i vårängen





smaragdblad

drömmer malakitflodens strömmar

i blå
vindar





genom färgade linser
skådar

trötthetens
öga



orken är given av
färgkaskadsliv



än

är


din vandring
ur detta tröstlösa


dessa linser är
ditt höljeskal




hon hörde


låt dig falla fritt in i havets ögonros
pupill



sandalerna
står mjukt vaggade

invid öknens fåll


plaggen är vikta
i mönster av liv


en ros med utvikta blad



stjälken leder in i
öknens utbredda kjol



änglarosor
täcker hennes hud med

blad till blad



safiren hon bär i sin panna
skådar


horisontens öppnade cirkel




så är viljan valarnas sång
delfinernas kärlek
så är den omfamnande horisonten rockornas vingar
eller
så är horisontens cirkel rockornas omfamnande vingar



tag orden i din hjärthand innan du låser upp buren


endast sannheten kan klarna
droppen
vilken lades eller föll i din hand



har du icke hört valarna lyfta sångerna
upp över ytan
ur tyngd stiger nåd





i nebulosaskogar
vandrar den lyftade

bänken
i vars händer hon vilade ut

bar många
ögon


ögonen hörde hennes andning


lyfte henne in
i denna
sällsamhetens skog



hon hörde


låt dig falla fritt in i havets ögonros
pupill



tag orden i din hjärthand innan du låser upp buren



endast sannheten kan klarna
droppen
vilken lades eller föll i din hand