stråstyrka
summan
av
mina åldrar är ett
lev tonerna
vilka är
inplanterade i din hud
i ditt allt
se jorden
moder jord
och se därigenom dig själv
så tonar hon
moder jord
så andas hon
moder jord
så tonar du så andas du
den tråd vilken förenar bokens blad
är bindande
samtidigt förlösande enhet
pärmarna är din gärning
boken med de fyra vägarnas
stjärnor
samlar
följena
stammar är pelare
i tempelbädden
vari vitsippor landar
tonerna stiger
i det hon lyfter händerna
vägarna når
strändernas längtan
de sade
släpp din packning här
här vid dessa markers inlopp
tillåt
packningen
vaka vid denna eld
vi tänder för dig
när du nu instiger
i dessa
härvors
garn
det finns en väg
att reda ut
så sade de
i det jag kände
det mörka vattnet
sluta om
mina fotblads röster
han
släppte aldrig
vakarelden i sina ögon
var gång
glöden
sinade
lyfte han synen
rörde vid hennes andning
han viskade
älskade
vi skall mötas
däri floden blir ett
vid den vita stammen
vars rötter bär den klara sjön
vars krona bär
de städseröda bladen
han såg henne vackla
såg henne snubbla
lyfte henne
hans ansikte såg hon ej
hans närvaro
tackade hon vinden för
nycklar
klingar i skogens lä
orchideer i
mossans händer
bär natt
bär dag
i hjärtats skål
vari ringarna sprids i vinden
låser upp reglarnas
snaror
vinden
viskar
en gång
var du en droppe
i
detta hav
i havet
svävade du
följsamt
jag viskade
till
blivelse
du steg upp
bar
alla dina tillblivelsetankar
tätt intill ditt hjärta
ur detta hav
så sprids lotusens ringar
droppen
faller in i havet
ringarna vilka tonar ut
tonar in
vad kastar du
åter
in i havet
i din gärning
vilka tankar kastar du
havet viskar dig
åter
blivelse till
hon lade
den vita i stråets styrka
jag steg in i tomheten
för att se alla upprepningar upphöra
såg kvinnan vilken
repade krusbär
såg dessa skimrandebär
hur bären
flöt ur hennes händer
andades in doften av
sylten vilken
sjöd i järngrytan
den tomheten drömmer jag
och regnet som faller
är himlarnas tårar
när drömmen upplever
min längtan
utan att kunna nå mig