jag förlorade mitt språk någonstans
mellan höstregn och snöstormar

men samtidigt så återupptäckte jag en eld
som jag trott brunnit ut sedan länge

den startade som en glödande grop,
en lägereld som sedan länge glömts bort

men nu sprider den sig, slukar syre och växer i orkanfart
snart är det en skogsbrand, ostoppbar och livsfarlig

men min varg är stilla, så outhärdligt tyst och stilla
hon fastnade i snaran och elden sprider sig allt fortare