Hon fångar regnet om sin nakna kropp. Ett vattenfall ner från månens kratrar. Sedan går hon längs ljusmetropolen och torkar, slår ut och blomstrar.

Träden runt om är drömskt målat med smala grenar. . Molnen glider lätt förbi. Nedan visslar människor på en melodi.

Det blir kväll och människorna har satt upp gungor i en park, runtom hus de kurar för kylan i. Bakom de kalla regniga fönstren brinner ett varmt sken och jag kan se och känna hennes närvaro, stå i dom kratrar där mina tårar rinna ur