knopparna

vakar
in
vid

glödens kommande




stämmaren
bär
sensibla fingrar


lyfter upp
den falska tonens klagan








hon väver
i midnattsblå nattmörker


ur hav
givna trådar


gryningen målar
eldsflammor


hon följer dagen


hon väver
i silvernatten


manteln med snäckor

med pärlors intarsia


hon andas
ut







liljeblad
stiger ur jorden


hon bar bladen
i hjärtats händer


natten
natten har pudrat bladen
med klara diamanter


hon bär i hjärtats rosengård





rosen
vit


i örtagård

skådar in i ängsdimma


hör
hans mjuka tassar närmas

i aning
stiger lätt rodnad


hon sänder ledljus




havet har dragit undan
manteln

stranden är
blottad

i vågor av färd


floden bidar
i klippornas händer

hon följer ebbens andning


lyssnar till sandens
vandringar

minnenas
skönhet


och gräset
susar
i hedens händer

välkomnar hennes närhet

de följer
flodens vaknan